Skoldebatten på Torpaskolan

Igår torsdag gick Lärarförbundets traditionella skoldebatt av stapeln. I Torpaskolans aula samlades representanter för samtliga kommunala partier. Det var för övrigt samma aula där jag för 47 år sedan satt och hörde rektor Sten Axelsson läsa upp i vilken 7:a jag skulle börja och vilken klassföreståndare jag skulle få. Min klass fick förresten den beryktade läraren Bertil Holmer, på den tiden en legend i pedagogiska kretsar. Han visade prov på sin pedagogiska fingertoppskänsla redan den första veckan när han tog stryptag på undertecknad…

Partierna ställde upp med både skolpolitiker (ledamöter i Barn- och Ungdomsnämnden) och andra lokalpolitiker. Flera partier hade samlat två representanter, medan Centerpartiet hade tre. Det var nästan lite pinsamt när de tre centerpartisterna trängde ihop sig på scenen bakom en liten bänk.

Det var många från Barn- och Ungdomsnämnden på podiet. Nämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) var naturligtvis där, liksom Orvar Carlsson (KD), Gunnar Bäckman (KD), Marika Isetorp (MP), Kerstin Andersson (FP), Kenneth Borgmalm (S), Annalena Levin (C) och Marianne Karlsson (C).

Min gamle partikollega Magnus Bäckström har ju som bekant lämnat Vänsterpartiet och representerade igår Välfärdspartiet, dagen till ära iklädd Välfärdspartiets färggranna lila tröja. För er som undrar, vågar jag mig nog på att säga att Bäckström inte lämnade Vänsterpartiet på grund av den skolpolitik som Vänsterpartiet har fört i Vänersborg. Hur som helst, jag fick därför ensam representera Vänsterpartiet.

Nämnas kan att Kurt Karlsson faktiskt vågade sig till Torpaskolan, han representerar ju som bekant kommunens sverigedemokrater. Jo, Kurt heter Karlsson och inte Callesson som Mats Andersson, den tredje centerpartisten, envisades med att kalla honom. Curt Callesson är faktiskt en annan pedagogisk legendar med förflutet från Torpaskolan.

Kvällen innebar med andra ord ett ypperligt tillfälle att ställa Vänersborgs skolpolitiker till svars. Tyvärr var det ganska glest på åhörarplatserna. Det är svårt att förstå att inte fler, framför allt lärare, tog tillfället i akt att komma. Det saknas ju inte åsikter i kommunens lärarrum… Det stora glädjeämnet när det gäller publiken var att två klasser från Torpaskolan var närvarande och lyssnade på debatten.

Moderator för skoldebatten var för tredje gången i rad Jan Lindvall. Tyvärr, tyckte i varje fall jag, blev det ett alltför stort fokus på rikspolitik. Vi som var där var ju kommunalpolitiker och skulle nog helst ha velat diskutera den kommunala skolpolitiken.

Debatten blev som vanligt en typisk valdebatt, där partiernas representanter lovade guld och gröna skogar. Om man ska lita på vad partierna säger kommer det inom en mycket snar framtid att falla ett regn av pengar på skolan, till lärares löner, till mindre klasser, till speciallärare osv osv – bara man röstade på just det partiet.

Det blev pinsamt…

I min inledning betonade jag att väljarna borde strunta i vad politikerna säger och titta på vad de gör. De skulle t ex kunna fråga sig, vad den styrande mini-alliansen i Vänersborg (moderater, folkpartister och kristdemokrater) har gjort under den gångna mandatperioden för skolan. Eller varför de ska lita på socialdemokrater och centerpartister som drog ner bortåt 150 lärartjänster när de hade makten i Vänersborg 2006-2010.

Jag betonade, som vanligt, att Vänsterpartiet under hela mandatperioden har redovisat sitt arbete, sina förslag, yrkanden, reservationer, åsikter och idéer osv på sin hemsida och min blogg, i stort sett dagligen eller varannan dag.

Och där kan man läsa hur Vänsterpartiet ständigt har argumenterat för mer pengar till förskola och grundskola. Och väldigt ofta fått sina förslag på ordentliga satsningar nedröstade…

Men som sagt, nu är det val. Och då övertrumfar partierna varandra med vallöften… Som vanligt när det är val. Löften som sedan snabbt glöms bort… Tills det närmar sig val nästa gång. Som jag ser det, och det är väl egentligen ganska självklart, så måste partierna inför varje val konfronteras ordentligt med den politik de faktiskt har fört. Tyvärr blev det alldeles för lite av den varan igår.

Stämpelklockan diskuterades, denna för lärarna så förhatliga uppfinning som de styrande partierna i Vänersborg införde för något år sedan. (Det var Moderaterna och Socialdemokraterna i PFU, Personal- och förhandlingsutskottet, som beslutade detta. Miljöpartiet röstade nej. Inga andra partier är representerade i PFU.) Lena Eckerbom Wendel (M, som sitter i PFU) och Marie Dahlin (S, som inte sitter i PFU) försvarade stämpelklockan med att då synliggörs lärarnas arbetstid… För vem kan man undra. Tror de att lärarna inte visste om sin arbetstid utan stämpelklocka? Eftersom arbetsgivaren vägrar att betala ut övertidsersättning och att uttagande av komptid förutsätter att en annan lärare gratis åtar sig den komplediges arbete, så vet alla lärare att stämpelklockans uppgift endast är att kontrollera lärarna. Jag kan inte låta bli att tänka på utbildningsminister Jan Björklunds mycket tuffa kommentar i gårdagens partiledarutfrågning när han beskrev kommunernas syn på pedagogerna:

”De ska inte tro att de är nånting.”

Jan Björklund sa också i samma intervju:

”Skolan i Sverige styrs av en massa kommunala amatörer.”

Personalorganisationerna (facken) har utlovats en utvärdering av stämpelklockan. Detta har dock inte gjorts. Vi får se om det händer något nu. Efter valet…

Egentligen har jag nog med detta sammanfattat debatten. Det var en typisk valdebatt helt enkelt. I negativ mening alltså. Kanske skulle man också kunna säga att det råder en ganska utbredd okunskap bland flera ledamöter när det gäller de villkor som rektorer, lärare och elever arbetar under. Men det är kanske inte så konstigt, arbetar man som lärare (som jag gör) så ingår ju detta i vardagen. Så är det inte för de andra politikerna. Kanske skulle man emellertid kunna önska en bättre kunskap på vissa håll om skolans styrdokument (Skollag, Läroplan mm) än vad som är fallet.

Jag kan inte heller låta bli att avslutningsvis referera två av Kurt Karlssons uttalanden. Jag tycker att det är viktigt för alla som funderar på att rösta på Sverigedemokraterna i Vänersborg. Och det tycks ju vara ganska många av EU-valet att döma, särskilt i några av landsbygdsområdena i kommunen.

Kurt Karlsson framförde sin bestämda åsikt att Vänersborg och Trollhättan ska slås ihop till en kommun! Det ansåg Karlsson skulle lösa många av Vänersborgs problem.

Så du som tänker rösta på Sverigedemokraterna – du röstar på att Vänersborg ska upphöra som egen kommun!

Kurt Karlsson ansåg också att eleverna skulle delas upp i olika klasser beroende på sina förutsättningar. Kurt Karlsson:

”För att rädda det som räddas kan, så tror jag att den svenska skolan får fortsätta med segregationen helt enkelt. … I klasser där elever behöver ha extra stöd och hjälp och få det i en anpassad pedagogisk miljö och de högpresterande eleverna då stimuleras i en positivt lärande miljö utan en störande omgivning.”

Elitklasser och… Ja, vad då? Anti-elitklasser? Klasser där de som inte är intresserade av skolan eller som av någon anledning inte har de förutsättningar för lärande som Kurt Karlsson kräver ska sättas i särskilda egna klasser. Då stör de ju i varje fall inte de studiemotiverade…

Det här är bland det mest reaktionära jag har hört på många år!

Efter debatten kom en tjej med utländsk härkomst fram till mig:

”Om jag hade fått rösta, så hade jag röstat på Vänsterpartiet.”

Sådant värmer!

En grupp flickor, också med utländsk härkomst, konfronterade Kurt Karlsson och hans syn på invandring.

”Invandringen måste begränsas.”

Sa Kurt Karlsson till flickorna.

Det blev så pinsamt att lyssna när han försvarade Sverigedemokraternas åsikter att jag efter en stund var tvungen att avlägsna mig. Jag skämdes.

Det hemlighetsfulla PFU ska ha möte

Personal- och förhandlingsutskottet (=PFU) är ett hemlighetsfullt utskott. Protokollen är svåra att få tag på och dagordning och mötestider ligger inte på kommunens hemsida.

Och det tycks nästan som om det är lika hemlighetsfullt för PFU:s egna ledamöter. Nu ska PFU snart ha sammanträde och inför mötet skickas bara dagordningen ut – inga handlingar eller något annat.

Det är klart att PFU:s ordförande Anders Forsström (M) och dess vice ordförande Bengt Larson (S) vet. Det är ju de som bestämmer…

Naturligtvis är det anmärkningsvärt att PFU:s ledamöter inte får ut några handlingar innan sammanträdet. En ledamot måste få tid och möjlighet att förbereda sig inför ett möte. Det kan gälla att t ex få tag i fakta- och sakuppgifter, det kan gälla att hinna kontakta tjänstemän och experter etc. Att inte få ut handlingar är dessutom mycket odemokratiskt på ett annat sätt. Ledamöterna sitter ju inte i PFU som enskilda personer. De representerar ju både sina partier och, också, alla vänersborgare. Ledamöterna måste kunna få tid att prata med andra, medlemmar i det egna partiet, andra partier samt sist och inte minst – väljarna.

Det är en mycket underlig och odemokratisk ordning i Personal- och förhandlingsutskottet (=PFU). Och jag kan inte förstå varför. Är det så att herrar Forsström och Larson vill ha så lite insyn som möjligt i sitt arbete? Och i så fall, varför då?

Så här ser PFU:s dagordning ut för det kommande sammanträdet:

1. Bordlagt ärende – Motion om fasta praktikplatser i Vänersborg i Vänersborgs kommun.
2. Återremitterat ärende – Motion om friskvårdstimma för anställda i Vänersborgs kommun.
3. Arvodesfrågor
4. Titlar
5. Skrivelse om att få ut semester i pengar
6. Rapportering från Arbetsdomstolen.
7. Rapportering avslutad tvisteförhandling
8. Skrivelse från Vision
9. Heromafrågor
10. Arbetsordning för PFU
11. Övriga frågor

Det är svårt att veta vad denna dagordning står för. Inga andra handlingar skickas alltså ut till utskottets ledamöter. Men det går väl att gissa…

”Arvodesfrågor” – ja det måste väl handla om att man vill höja politikernas arvoden. Fast det kan bli svårt, moderaterna talade ju innan valet att de ville spara i den politiska organisationen. Å andra sidan gjorde de ju inte det när det visade sig att de och deras kompisar i Folkpartiet och Kristdemokraterna fick tillsätta (genom ett hemligt samarbete med sossarna) både ordförande och 2:e vice ordförandeposterna i en hel rad nämnder och styrelser…

”Titlar” – det betyder väl att någon tycker att den egna titeln inte låter fin nog, och vill ha en liten mer klatschig och statusfylld titel. (För vissa är det viktigare än högre lön…) Kommunchefen har ju blivit kommundirektör. Det kanske är dags att kalla Byggnads- och Gymnasieförvaltningarnas chefer för Byggdirektör respektive Gymnasiedirektör? Kanske vill folkpartiets Lars G Blomgren få titeln rondelltitulatör? Eller vill kanske Forsström själv…? …kanske VD…?

”Rapportering från Arbetsdomstolen” – kommunen har som arbetsgivare, dvs PFU, just nu en tvist med Lärarförbundet angående två fritidspedagoger. Tvisten avhandlades under förra veckan i Arbetsdomstolen. Paragrafen handlar med all sannolikhet om detta.

”Heromafrågor” – stämpelklockan… Den stämpelklocka som PFU i sin outsinliga visdom tänker införa för alla pedagoger direkt efter årsskiftet. Lärarfacken har som bekant sagt ett rungande nej till stämpelklockan. De förstår inte det, som PFU förstår, nämligen att

”…tidsredovisningen utgör ett stöd även för läraren…” (Källa.)

Jag saknar emellertid en punkt på dagordningen, en mycket viktig punkt. På det förra PFU-mötet gavs nämligen ett uppdrag till två av chefstjänstemännen. Så här stod det i protokollet:

”Personal- och förhandlingsutskottet uppdrar åt förhandlingschefen och Kent Javette att genomföra en dialog med rektorerna för att undersöka hur förtroendetid enligt bilaga M hanteras. Personal- och förhandlingsutskottet önskar en första återrapportering vid sammanträdet i december.” (Källa.)

Det handlar om lärares arbetstider som regleras i något som kallas bilaga M i avtalet.  PFU verkar nämligen ha infört stämpelklockan utan att känna till lärarnas arbetstider. Det verkar inte heller som om PFU får denna kunskap innan årsskiftet, då stämpelklockan införs…

Visst är det viktiga och intressanta frågor som allas vårt Personal- och förhandlingsutskott ska behandla och visst skulle vi vilja veta mer om hur PFU tänker kring frågorna? Men se, det får vi alltså inte. Och det får inte PFU:s ledamöter heller. Marika Isetorp (MP), som är oppositionens representant, kan inte informera oss andra vilka förslag som ska presenteras. Det är bara Forsström och Larson som vet… Och kanske också deras partikollegor i PFU…?

Ska vi hoppas att punkten ”Arbetsordning för PFU” på dagordningen innebär att PFU tänker diskutera förändringar av förhållandena i PFU, så att vi andra ska få veta mer om detta hemlighetsfulla utskott och vad det sysslar med?

PFU och lärares arbetstid

PFU har haft sammanträde. PFU står för Personal- och förhandlingsutskottet. Det är ett viktigt utskott.

PFU består av fyra betongpolitiker, två moderater och två sossar, samt Marika Isetorp (MP). Ordförande är Anders Forsström (M) och vice ordförande är Bengt Larson (S).

PFU har många viktiga uppgifter. För att ta några:

• handhar löne-, pensions- och övriga anställningsvillkor för kommunens anställda
• ansvarar för frågor som rör förhållandet mellan kommunen som arbetsgivare och dess anställda.
• har rätt att med bindande verkan för kommunen teckna kollektivavtal.
• handhar tvisteförhandlingar, skadeståndsförhandlingar samt övriga förhandlingar å kommunens vägnar.
• beslutar om stridsåtgärder.

(Vill du veta mer, allt, om PFU så klicka här!)

PFU har bestämt att all skolpersonal, inkl lärare, ska börja tidsstämpla. Dock är själva beslutet höljt i dunkel, precis som utskottets möten i övrigt. (Läs här: ”Stämpelklockan” och ”Senaste nytt om stämpelklockan”.)

Stämpelklockan diskuterades återigen på det näst senaste mötet (26 okt). På §85, ”PA-lönesystem”, står det i protokollet:

”Förhandlingschefen noterar att sannolikheten att lokala avtal träffas, vad gäller lärare reglerade via bilaga M är obefintlig.”

Lärarfacken har sagt tvärnej till stämpelklockan. De ser av någon anledning inte alls det positiva med att börja stämpla – det som betongpolitikerna i PFU ser. Lärarna förstår t ex inte varför stämpelklockan gör avdrag om man stämplar en timme tidigare medan den inte registrerar övertid om man stämplar en timme senare… PFU bryr sig dock inte om lärarfackens synpunkter. Medborgardialog och medborgarinflytande – de nya honnörsorden i det nya styret – gäller inte kommunens egen personal. I varje fall inte om personalen tycker annorlunda än betongpolitikerna.

Om ni undrar: Bilaga M innehåller bestämmelserna om lärarnas arbetstid. Bilaga M ingår i det avtal som slutits mellan arbetsgivaren och facken.

PFU tog också upp:

”…olika företeelser som upptäcks vid införande av självservice.”

”Självservice” är stämpelklockan… (Intressant uttryck va?) Det framgår inte av protokollet vilka dessa ”olika företeelser” är. Jag trodde inte att det fanns några sådana ”olika företeelser”, jag trodde att PFU hade hela bilden av stämpelklockan klar för sig när det beslutade… Tydligen hade inte PFU det.

Dessutom gavs ett uppdrag till två av chefstjänstemännen:

”Personal- och förhandlingsutskottet uppdrar åt förhandlingschefen och Kent Javette att genomföra en dialog med rektorerna för att undersöka hur förtroendetid enligt bilaga M hanteras. Personal- och förhandlingsutskottet önskar en första återrapportering vid sammanträdet i december.”

Det här tycker jag är ytterst intressant. Det verkar som om PFU inte känner till arbetstiderna för lärare enligt bilaga M. Hur ska annars det här uppdraget tolkas? Men hur kan då PFU ha kunnat införa, och försvara, stämpelklockan som handlar om ”lärare reglerade via bilaga M” (se citatet ovan) om PFU inte vet vad bilaga M innebär?

Överhuvudtaget är det svårt att förstå vad tjänstemännens uppdrag går ut på. Parterna, dvs Sveriges kommuner och landsting (SKL) och lärarfacken, har kommit överens om lärarnas arbetstid. I denna tid finns det något som kallas förtroendearbetstid.

Förtroendearbetstid är

”sådan arbetstid över vilken arbetstagaren har förtroende att själv disponera.”

Det heter alltså förtroendearbetstid därför att lärarna själva har förtroende att bestämma över denna tid. Lärarna får ensamma avgöra vad som behöver göras under förtroendearbetstiden. Den är i första hand avsedd för för- och efterarbete av lektioner, t ex rättning av prov, men i tiden kan även inrymmas spontana elev- och föräldrakontakter och tid för egen utveckling.

Det är faktiskt så att arbetsgivaren inte har någonting med förtroendearbetstiden att göra! Arbetsgivarens traditionella rätt att ”leda och fördela arbetet” gäller inte under förtroendearbetstiden – arbetsgivaren kan inte ens kräva att den enskilde läraren redovisar hur tiden används! Arbetsgivaren kan bara förvänta sig att tiden faktiskt används på bästa sätt för verksamhetens måluppfyllelse.

Och igen, den här avtalskonstruktionen är SKL och lärarfacken överens om!

Har man den minsta kunskap om avtalet så ter sig PFU:s uppdrag till tjänstemännen att ”undersöka hur förtroendetid enligt bilaga M hanteras” tämligen okunnigt. Förtroendetiden kan inte ”hanteras” av arbetsgivaren…

Och den här okunnigheten tillskriver jag nog PFU:s betongpolitiker tills motsatsen bevisas… (Ja, det skulle vara om man hade fallenhet för ”konspirationsteorier” då…)

Med denna okunnighet från PFU:s sida så får man också ett annat perspektiv på den tvist som kommunen som arbetsgivare just nu har med Lärarförbundet angående två fritidspedagoger – och som beskrivs i dagens ttela:

”Vänersborgs kommun bröt mot kollektivavtalet och lagen om anställningsskydd vid uppsägningen av två fritidspedagoger. Det anser Lärarförbundet.”

Tvisten ska behandlas i Arbetsdomstolen kommande vecka.

I kommunens avtal för ”Förnyelse, Arbetsmiljö & Samverkan” står det:

”Parterna i Lokalt samverkansavtal för Vänersborgs kommun är överens om:
att inflytande, delaktighet och utveckling är en rättighet för alla medarbetare
att utveckla förtroendefulla och smidiga partsrelationer med respekt för arbetsgivarens och de fackliga organisationernas olika roller och arbetsförutsättningar
att skapa ett positivt arbetsklimat och en god hälsa.”

Kommunen har genomfört personalenkäter. Efter den sista enkäten skrev kommunen på sin hemsida:

”Däremot trivs personal sämre med kommunen som arbetsgivare.”

Är det något att undra över?

Senaste nytt om stämpelklockan

På kommunens hemsida ligger i stort sett alla protokoll, som skrivs i den här kommunen, upplagda. Precis som det ska vara. (Jag bortser från allt mörkande som skett de senaste åren från vissa politiker.) Att kunna ta del av protokollen från fullmäktige, nämnder och styrelser är viktigt i en fungerande demokrati. Det innebär att alla, t ex oppositionspartier, massmedia eller kommuninvånare, kan läsa vad makthavarna har diskuterat och beslutat.

Av någon anledning finns inte Personal- och förhandlingsutskottets (PFU) protokoll med på kommunens hemsida.

Som politiker har jag också tillgång till kommunens digitaliserade diarium, men inte heller i detta hittar jag några protokoll. Var är PFU:s protokoll? Finns de utlagda överhuvudtaget? Det verkar inte så. Det torde vara en simpel åtgärd att göra protokollen tillgängliga för allmänheten. Vilket vore ett tämligen enkelt sätt att bredda och fördjupa demokratin… Det är svårt att förstå varför PFU är så hemlighetsfullt.

Jag har några protokoll från PFU framför mig. (Jag har fått dem i pappersform. Av en snäll person.) Jag är nämligen intresserad av hur PFU behandlar frågan om Heroma – den digitaliserade stämpelklockan.

PFU har ju beslutat (eller något, hur det egentligen gick till är fortfarande oklart; se inlägget ”Stämpelklockan”), att all skolpersonal ska börja tidsstämpla. Både det odemokratiska sättet att införa stämpelklockan på (se också ”Det luktar medeltid i Vänersborg”) och stämpelklockan i sig (se ”Stämpelklocka – i tiden”) har lett till omfattande missnöje och protester bland kommunens skolor. Stämpelklockan är en stor fråga på skolorna.

Protokollen från PFU var det. Hur hanterar PFU alla frågor, synpunkter, protester etc gällande stämpelklockan? Det ville jag veta.

Ur protokollet 31 aug 2011:

”…inkommen skrivelse från Lärarförbundet … (PFU) tar del av skrivelsen och lägger den till handlingarna.”

Jaha. Och?

En månad senare, den 27 sept, har PFU:s presidium ett möte med Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund. För mig är det lite svårt att förstå varför inte hela PFU fick vara med på detta möte, utan bara ordförande och vice ordförande (=presidiet). Det kan väl inte vara för att PFU-ledamoten Marika Isetorp (MP) har uttryckt förståelse för lärarna? (Lärarförbundet skrev uttryckligen, 5 sept, att det ville träffa politikerna i PFU!)

De fackliga representanterna berättar på mötet, enligt protokollet, att det finns ett stort motstånd bland medlemmarna. De anger också ett antal orsaker till varför de anser att lärarna inte bör tidsredovisas.

Ur protokollet:

”Presidiet konstaterar vid dialogen och även avslutningsvis att flera av de sakskäl som anförs inte har direkt samband med Heroma, utan är verksamhetsfrågor som inte ska sammanblandas med tidsredovisning. Presidiet konstaterar också att tidsredovisningen utgör ett stöd även för läraren att följa upp sin faktiskt utförda arbetstid gentemot den planerade.”

Ni lägger märke till PFU-presidiets mästrande ton va’?

…har inte direkt samband… …ni blandar samman… …vi i presidiet konstaterar… …utgör ett stöd även för läraren..

Patronen till sina underlydande… Vänersborgs kommun till sina anställda… PFU:s presidium till lärarfacken…

Dagen efter mötet med de fackliga organisationerna har PFU sammanträde, hela PFU denna gång. Presidiet rapporterar till de övriga i PFU, dvs Marika Isetorp och Lena Eckerbom Wendel:

”… det lärarna upplever som ett problem … konstaterar att de flesta frågeställningarna som tas upp inte har ett direkt samband med Heroma…”

Noterar återigen, det som lärarna ”upplever som ett problem”. Det är tydligen inget problem. Det bara ”upplevs” så. Enligt ordförande Anders Forsström och vice-ordförande Bengt Larson (S) fattar de stackars lärarna, trots sin långa utbildning uppenbarligen, inte ens vad som är bäst för dem…

Tur att kommunen har Forsström och Larson vid rodret.

Förresten. I protokollet (ovan) står det : ”de flesta frågeställningarna ”. Inte alla? Vad var de andra frågeställningarna som har samband med Heroma, och vad svarade PFU på dessa?

I det här sista protokollet, från den 28 sept, finns skrivelsen från Lärarförbundet, som skickades den 14 aug, bifogad.

Lärarförbundet gör flera påståenden och ställer en rad frågor till politikerna i PFU, t ex:

• ”… få er motivering till införandet.”
• ”Rektor ska vara pedagogisk ledare … Rektorerna behöver färre administrativa uppgifter…”
• ”Då måste man lämna in avvikelser i pappersform ändå.”
• ”Om något händer på raster måste vi rycka ut direkt och hjälpa barnen även om vi enligt Heroma har rast.”
• ”Om man går hem tidigare någon dag rapporteras det som minustid, men om man går hem senare en annan dag, blir det ingen plustid. Vad är det för matematik?”
• ”Är det så att kommunen misstror personalen på skolorna?”
• ”Tror vår arbetsgivare inte att vi gör vårt jobb utan tidkontroll?”

Jag hittar inga svar. Det finns inga svar.

”…inkommen skrivelse från Lärarförbundet … (PFU) tar del av skrivelsen och lägger den till handlingarna.” (Protokoll 31 aug)

Jag skrev i början att det är en demokratifråga att alla ska kunna läsa protokoll. Nu när jag, till slut, fick tag i PFU:s protokoll – blev jag egentligen så mycket klokare? Vad sa PFU?

.

Epilog?

Tiden för stämpelklockans införande har flyttats fram flera gånger. Det beror dock inte på att PFU är lyhört för personalen, det beror snarare på att systemet helt enkelt inte fungerar… Nu senast är det bestämt att  lärarpersonalen ska börja stämpla den 1 jan 2012:

”Gott Nytt År alla lärare!” önskar er kommunala arbetsgivare!

Stämpelklockan – i tiden?

Jag har tidigare skrivit om att allt fler unga, blivande studenter, väljer andra utbildningsvägar än de som leder till läraryrket. Och att det här förhållandet leder till dels att utbildningsplatser på lärarhögskolorna står tomma och dels att de som ändå väljer att studera vid lärarhögskolorna ofta är de som inte kommer in på andra utbildningsplatser. Det kan väl också tilläggas att en stor majoritet av dem som går på lärarhögskolorna är kvinnor. När männen väljer bort en utbildning/ett yrke så brukar det vara ett säkert tecken på att detta yrkes status är låg.

Med andra ord, det är alltför få som i dagens Sverige vill bli lärare.

Vi vet genom undersökningar varför inte läraryrket är populärt. Skälen är flera:

• Lönen
• Arbetsbördan
• Arbetsmiljön
• En ökning av administrativa uppgifter (på bekostnad av undervisningen)
• Krav från samhälle, arbetsgivare och föräldrar
• Den negativa synen på lärarrollen i media

Den här utvecklingen, att läraryrket blir allt mindre attraktivt, är förödande för Sverige. Redan nu halkar Sverige efter andra länder när det gäller utbildningsnivå. Det är inte bara andra I-länder i Europa som drar ifrån oss. I länder som Sydkorea, Japan och Kina visas bättre resultat upp. Det leder bland annat till att många storföretag lägger sina avancerade avdelningar för teknisk utveckling etc till dessa länder. Och det innebär att Sverige halkar efter i den internationella konkurrensen… Och förlorar arbetstillfällen…

Vänersborgs kommun möter lärar- och skolproblemet på sitt alldeles eget speciella sätt.

I Vänersborg drar de styrande ner på anslagen till utbildningen. De senaste tre-fyra åren har politikerna dragit ner på personalkostnaderna i storleksordningen 30-40 MKr.

I Vänersborg ligger man på plats 284 bland Sveriges kommuner (av 290) när det gäller anslagen till undervisning per elev. När det gäller pengar per elev för läromedel/utrustning/skolbibliotek ligger Vänersborg på plats 260.

I Vänersborg inför man nu också stämpelklocka för personalen i skolorna. Det gör man i strid med de anställdas vilja. Ja, de styrande har inte ens brytt sig om att fråga lärarpersonalen vad de anser innan de tog beslutet. (Om det nu var ett riktigt beslut. Som så mycket annat i den här kommunen har det liksom myglats fram. För övrigt en gammal vänersborgsk tradition. Läs här.)

I det förslag till kollektivavtal som kommunen har tagit fram, och som man hoppas att lärarfacken ska skriva på, så skriver man att stämpelklockan:

”… avser att bibehålla flexibilitet samt underlätta hantering för både medarbetare och chefer.”

Vem försöker man lura? Hur kan en stämpelklocka leda till flexibilitet? Och hur då underlätta hantering? Vilken hantering underlättar den? (Undrar om någon ansvarig har frågat ”cheferna”, dvs rektorerna, om det underlättar…)

I förslaget skriver kommunen också:

”Den enskilde läraren ansvar också för att ett förslag till planering tas fram vad gäller samtliga arbetsuppgifter inkluderat elevernas scheman.”

Det här förstår jag inte. Det ligger ju på rektorns bord att både planera och besluta om undervisningstimmar (lektioner) och andra arbetsuppgifter för lärarna. Naturligtvis är det rektor som också beslutar om elevernas scheman. Vet inte de styrande i stan vad som ingår i rektors respektive lärares arbetsuppgifter? (Dum fråga förresten.) Eller är det tänkt att lägga ytterligare arbetsuppgifter på lärarna?

Vänersborgs kommun är dessutom i det nya avtalsförslaget inne och pillar på den så kallade förtroendearbetstiden, dvs den tid som lärarna själva förfogar över, och som används till förberedelse för lektioner, efterarbete av lektioner, t ex rättningar av prov och uppsatser, föräldrakontakter etc. Det som gäller kring förtroendearbetstiden är inskriven i de centrala avtal som finns mellan SKL (=Sveriges kommuner och landsting) och lärarorganisationerna. Hur kan Vänersborgs kommun begära, och tro, att lärarorganisationerna ska frångå detta centrala avtal – för något sämre?

Om nu inte dessa paragrafer i kommunens förslag till kollektivavtal om stämpelklockan räcker för att locka till sig fler lärare, och fler kompetenta lärare, till Vänersborg vill kommunen också ha inskrivet i avtalet att:

”Den tid som läraren ackumulerar med stöd av dessa bestämmelser ger inte rätt till övertidsersättning.”

Touché!!

Är det någon som tror att de blivande nyexaminerade lärarstudenterna kommer att stå i kö för att få anställning i skolorna i Vänersborgs kommun?

De två lärarfacken, Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet, tänker inte skriva under avtalet.

Vänersborg visar med all önskvärd tydlighet vilken inställning man har till skolan och lärarna. Den styrande mini-alliansen i Vänersborg tycks inte ens ha lyssnat på sin egen regering. Hallå! Vet ni vem Jan Björklund är, eller?!

När det gäller socialdemokraterna i Vänersborg, har de tyvärr en lång tradition av anti-skola och anti-lärare. Hos dem finns det föga hopp till förändring, trots att deras utbildningspolitiske talesman i riksdagen, Mikael Damberg, har en helt annan syn på läraryrket. I sin blogg skriver han t ex:

”Kvaliteten i ett utbildningsystem kan aldrig bli högre än kvaliteten på dess lärare.”

När SKL rankar kommunerna i Sverige och använder alla kända siffror och mått för kunskapsutveckling, t ex andel behöriga till gymnasiet, andel elever med godkända betyg, meritvärde osv, så hamnar Vänersborg på plats 213…

Det finns en uppenbar risk att Vänersborg kommer att sjunka ännu längre ner i denna lista. Och det är inte bara en lista – bakom varje siffra finns en elev. Och bakom denna elev bör det finns en kompetent lärare.

Kan det inte vara val snart…

.

PS. Det dataprogram, som ska sköta om tidsregistreringen, dvs stämpelklockan, och som självt totalt saknar flexibilitet (det är sant!), heter HEROMA. Programmet har av ”statiska” och ”okunniga” lärare döpts till Hiroshima…

PPS. Precis när jag har skickat iväg den här bloggen, så skriver Mikael Damberg (S) följande på sin blogg:

”Vi ser att behoven av utbildning är stora och växande. Kraven på arbetsmarknaden ökar och när företag inte kan rekrytera personal med rätt kompetens kan vi inte stå och se på. Utbildning är nyckeln till framtidens jobb och konkurrenskraft och i en tid av hög arbetslöshet, och ungdomsarbetslöshet, är det rätt tid att rusta människors kompetens. För mig handlar utbildning också om människors frihet att forma sina egna liv.”

"…en kommun där medborgarna känner sig trygga, delaktiga och har inflytande."

För drygt två veckor sedan skrev jag ett inlägg som hette ”Det luktar medeltid i Vänersborg”. Den handlade om hur Vänersborgs kommun struntar i sina anställda och deras önskemål. Kommunen tänker ju införa en stämpelklocka för sin pedagogiska personal trots personalens protester.

Vänersborg har inte gått mot nyare, modernare tider sedan inlägget.

Det här inlägget ska handla om att de styrande politikerna, de så kallade betongpolitikerna, alltid anser sig veta bäst. Oavsett vad alla andra anser.

Betongpolitikernas uppfattning är denna:

”Vi betongpolitiker vet bäst och har alltid rätt. Om du inte tycker att vi vet bäst och alltid har rätt, beror det på att du inte har tillräcklig med information. Du har helt enkelt inte tillräckligt med kunskap. Och då behöver inte vi bry oss. Det är ju inte vårt problem om du är okunnig.
Bestämmer vi betongpolitiker oss, i vår outsägliga storhet och ödmjukhet, att någon gång dela med oss av vårt outsinliga kunnande – och du fortfarande inte inser ditt felaktiga tänk, dvs du fortfarande inte tycker som oss, ja då är du helt enkelt mer eller mindre dum. (Eller också är du vänsterpartist, vilket egentligen är samma sak.) Och då behöver vi definitivt inte lyssna på dig.”

Skolpersonalen tillhör kategorin ”de dumma”. Det bevisas av att de trots information fortfarande är mot stämpelklockan. De vet inte vad som är bäst för dem. (Undrar förresten vad betongpolitikerna anser om vänsterpartistiska lärare?)

När det gäller stämpelklockan för skolpersonal har förresten Marika Isetorp (MP) vaknat. Hon sitter ju i PFU (=Personal- och förhandlingsutskottet). Det är PFU som har beslutat om stämpelklockan. Typ. Eller vad man nu ska kalla det. Det var ju inget riktigt beslut egentligen (klicka här).

PFU hade möte härförleden. Marika Isetorp ville lyfta frågan om stämpelklockan. Isetorp vill inte ha någon stämpelklocka.

Isetorp skriver på sin blogg:

”Vad vinner man på att införa något som får människor att må dåligt och känna sig kontrollerade?”

Men den frågan är lätt att svara på Marika. Lärarna mår dåligt bara därför att de har så dålig kunskap och inte inser betongpolitikernas allomfattande visdom.

Isetorp fick inte lyfta frågan för PFU:s ordförande Anders Forsström (M). Hon skriver:

”Jag försökte yrka för att stämpelklockesystemet inte ska införas för lärare. Men jag fick inte lov att yrka. Då ville jag få med en protokollsanteckning. Inte heller detta fick jag lov till. Allt jag fick göra var att mottaga information.”

Frågan om stämpelklockan har ju redan beslutats, menade säkert Forsström. Den här gången var det bara en informationspunkt på sammanträdet. Och rent formellt har säkerligen ordförande Forsström rätt. Rent formellt alltså. Det är också typiskt betongpolitiker. Det formella är viktigare än innehållet.

I varje fall när det passar. Fast… Det kan vara tvärtom också… Ibland passar motsatsen.

Vänersborgs kommun har ju kantats av en oändlig mängd skandaler. Ingen har väl glömt arenabygget, Toppfrysaffären, Huvudnässkolan, JO-kritiken (flera gånger) osv osv. Då struntade betongpolitikerna titt som tätt i det formella. Då drevs besluten igenom, oftast mellan skål och vägg, på ibland, om inte olagliga (fast det hände!), så åtminstone omoraliska grunder.

Det här med att styra, ställa och bestämma utan att lyssna på invånarna i Vänersborg var inte bara ett stående inslag i den vänersborgska politiken under den förra mandatperioden, det blev ju faktiskt lite av en tradition. Upphovsmännen bakom var framförallt Lars-Göran Ljunggren (S), Bo Carlsson (C) och, inte att förglömma, S Anders Larsson (S).

”Höjdpunkten” på föraktet mot kommunens invånare var när betongpolitikerna vägrade invånarna i Vänersborg att få säga sin mening i folkomröstningar. (Ni minns kanske att över 2.000 vänersborgare krävde folkomröstning både om Huvudnässkolan respektive arenan.)

Betongpolitikerna var naturligtvis, antagligen inte utan skäl, rädda att folk inte skulle inse maktens godhet och klokhet…

Vill minnas att någon vid något tillfälle sa:

”Ändamålet helgar medlen”.

Kan det ha varit en socialdemokratisk vänersborgare?

Under den förra mandatperioden höll sig M och FP hela tiden i bakgrunden. De hade samma åsikt som S och C (de röstade t ex mot att hålla folkomröstningar!), men det lyckades de ofta dölja för vänersborgarna. Det innebar att i förra årets val fick S och C känna på folkets dom, medan moderater och folkpartister kom undan. I stället satte många vänersborgare i stället sina förhoppningar till dessa två partier.

Oj va´ fel det blev…

Förhoppningarna kom på skam.

Och det snabbt.

Det började med det odemokratiska myglet vid fördelningen av alla betalda politiska poster. De ”nya” betongpolitikerna lyckades med de gamla makthavarnas hjälp, att mygla till sig allihop. Till och med Bosse Carlsson fick bli 2:e vice ordförande i Samhällsbyggnadsnämnden. Som tack för mygelhjälpen. Och det fast centern bara har tre mandat i kommunfullmäktige. Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Välfärdspartiet har tillsammans 14 mandat…. Och inga betalda poster…

Den kommunala besserwisser-attityden gentemot invånarna fortsätter. Då tänker jag inte bara på det som hände i byggnadsnämnden när en ledamot hindrades att väcka en fråga. Jag tänker inte heller på att arenan fortsätter att hela tiden få mer pengar. Eller att skattebetalarnas pengar rinner iväg till jurister i Malmö. Eller att det skärs ner på resurser till våra barn och ungdomar. Eller att upp mot en halv miljard ska satsa på en ny hamn i Vargön. Eller att en massa papper kring skandalerna fortsätter att hemligstämplas…

Eller att stämpelklockan ska införas på skolorna.

Nä, jag tänker på det som står i dagens ttela.

Betongpolitikerna har bestämt sig för att sälja marken i området kring Kindblomsvägen i Blåsut (här kan du se en karta över området) till företaget Modulbyggen Normstahl. I TTELA läser vi att tanken är att företaget ska bygga fyra stycken parhus i grönområdet. Marken säljs för 1,5 miljoner kr.

Grannarna protesterar. Det har de gjort förr.

De boende i området har skickat en skrivelse till kommunen. De har många argument. Jag citerar:

• ”.. området (har) ej bebyggts under de 78 år det varit planlagt.”
• ”…drygt 50 hushåll i närområdet, har skrivit under namninsamling mot exploatering.”
• ”Det finns 3 djurarter i området, som är fridlysta enligt lag varav en är rödlistad.”
• ”Om kommunen trots detta vill exploatera området, har de boende som gränsar till området tidigare anmält sitt intresse att köpa marken och bebygga, utan motprestation från kommunen.”
• ”Kommunen har ignorerat de närboendes intresse av att förvärva marken och har istället upprättat ett markanvisningsavtal med ett litet och finansiellt tveksamt företag i Ljungby kommun.
  I markanvisningsavtalet, förbinder sig kommunen dessutom, att bygga väg samt VA-anslutningar. Vägkostnaden och VA-kostnader skall räknas av mot försäljningspriset 1.500.000 kr, vilket i slutänden resulterar i att kommunen med största sannolikhet gör en mycket dålig affär.”

Det finns ännu fler argument i skrivelsen. Argumenten är tunga. Men det jag tycker är allra viktigast, det är att betongpolitikerna kör över grannarna. De lyssnar inte. De bryr sig inte.

Marie Dahlin (S), förste vice ordförande i kommunstyrelsen, säger bara:

”Men vi har full förståelse för att grannarna känner sig oroliga.”

De vet antagligen inte sitt eget bästa. Och så röstar hon mot ”grannarna”. Betong.

Den styrande mini-alliansen, med idogt stöd från S och C, fortsätter alltså den tradition som skapades under den förra mandatperioden. Och det i en kommun som i vartenda brev, utskick eller mail skriver:

”Vänersborg är den framgångsrika kommunen vid Vänerns sydspets. En kommun känd för nytänkande, effektivitet och god service, en kommun där medborgarna känner sig trygga, delaktiga och har inflytande.”

Är det fler än jag som känner en bismak av hyckleri när de tar dessa ord i sin mun?

Är det inte dags att visa kommuninvånarna respekt?

Det luktar medeltid i Vänersborg

I mitt förra inlägg (”Stämpelklockan”) visade jag hur det gick till att införa stämpelklockan i skolans värld i Vänersborg.

Det finns många tveksamheter i denna process och frågan är om något formellt riktigt beslut egentligen har tagits. Personligen tror jag inte det.

Men min beskrivning av stämpelklockans införande visar framför allt, med all tänkbar tydlighet, vilka medel arbetsgivaren använder sig av för att få sin vilja fram. Det handlar inte om att i dialog med personalorganisationerna förändra verksamheten på ett sätt som gynnar både verksamhet och de anställda – och där alla blir nöjda. Nej, tvärtom. Arbetsgivaren manipulerar på olika sätt för att få sin vilja fram. Här är det inte fråga om att föra dialog eller diskussioner – här handlar det om att bestämma. (Och förhoppningsvis och i bästa fall kunna hävda att allt har gått formellt riktigt till…) …och då kan hänsyn inte tas till sådana oväsentligheter som arbetsklimat och samarbetsklimat.

När jag sitter i sessionssalen vid kommunfullmäktiges sammanträden får jag ofta höra föredragningar om och redovisningar av hur vidsynt, öppen, demokratisk och samarbetsvillig (de positivt värdeladdade orden tar aldrig slut) kommunen är som arbetsgivare. Man riktigt slår sig för bröstet. ”Vi är så bra…” ”Vi är tillsammans…”, ”Vi är som en enda stor familj…” osv. Uppfattningar från ett härskarperspektiv – typiskt för en medeltida kung…

…från ett arbetsgivarperspektiv.  ”Vi som sitter i nämnder och styrelser, vi som beslutar i fullmäktige, vi vet ert bästa och vi älskar er…”
…och förstår de anställda inte det, så…
…är det fel på dom…

För att ta ett aktuellt och konkret exempel, fredagens artikel i TTELA , ”Lärarprotesterna hjälper inte”. När lärare och annan skolpersonal protesterar mot stämpelklockans införande, så säger PFU:s ordförande Anders Forsström (M):

”Jag tror att det är övergående. … Det blir alltid reaktioner när ett nytt system införs. …  När man väl lärt sig är det inga större problem.”

När lärarpersonal säger att stämpelklockan passar illa, då säger ku…, förlåt, ordförande Forsström:

”Det är ett planerings­instrument som är bra för alla.”

Om personalen säger att det blir köer vid stämpelklockan, så säger Forsström:

”I kommunhuset har det funnits stämpelklocka i många år och där har det inte varit någon köbildning.”

Ordförande Forsström vet. Det gör inte lärarna. Skolpersonalen vet inte.

Uppfattningar ur ett härskarperspektiv – typiskt för en medeltida kung…

Forsström är inte ensam.

När PFU hade uppe frågan den 20 oktober 2010 så står följande i protokollet:

”Personal- och förhandlingsutskottet noterar att det finns en oro bland de anställda som bygger på osäkerhet om vad ett nytt system innebär för den enskilde. Utskottet konstaterar att det är viktigt att de anställda ges tillräcklig information och att osäkerheten så långt det är möjligt elimineras.”

De anställda är oroliga. Det vet politikerna. Politikerna vet också orsakerna. Det beror ”på osäkerhet” – och det i sin tur beror på att de anställda inte getts tillräcklig med information. ”Oron” (vad det nu betyder med arbetsgivarens språkbruk; protester?) beror på att de anställda inte har tillräcklig med kunskap.

Lärare och skolpersonal är för dumma för att veta sitt eget bästa.

Vänersborgs kommun har som arbetsgivare visat upp den här attityden många gånger. När PFU behandlade frågan ovan var dess ordförande socialdemokrat. Den här mandatperioden sitter en miljöpartist i PFU.

Vad hade hänt om arbetsgivaren på SAAB eller Vargön Alloys eller… hade kört över sina anställda på det här sättet – och visat en sådan här attityd?

Förresten… Jag kom att tänka på en sak – får arbetsgivaren köra över sina anställda hur som helst? Jag tittar i ”Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete”.

”8 § … När ändringar i verksamheten planeras, skall arbetsgivaren bedöma om ändringarna medför risker för ohälsa eller olycksfall som kan behöva åtgärdas. Riskbedömningen skall dokumenteras skriftligt. I riskbedömningen skall anges vilka risker som finns och om de är allvarliga eller inte.”

Paragrafen är viktig. Lärarfacken har lyft frågan med arbetsgivaren, dvs kommunen. Jag tror att facken har mycket att säga om arbetsgivarens argument och – attityd. Men framför allt har facken uppfattningen att arbetsgivaren (Vänersborgs kommun) anser att paragrafen i Arbetsmiljöverkets föreskrift är tillämplig först när det gäller – risk för liv…

I föreskrifterna så står det:

”3 § Det systematiska arbetsmiljöarbetet skall ingå som en naturlig del i den dagliga verksamheten. Det skall omfatta alla fysiska, psykologiska och sociala förhållanden som har betydelse för arbetsmiljön.”

Notera att det står ”alla … förhållanden som har betydelse”, inte ”förhållanden som riskerar liv”…

”4 § Arbetsgivaren skall ge arbetstagarna, skyddsombuden och elevskyddsombuden möjlighet att medverka i det systematiska arbetsmiljöarbetet.”

Notera att det står ”medverka”, inte informeras…

Arbetsmiljöverket har också gett ut ”Allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna”. Där läser jag:

”Ohälsa kan vara både sjukdomar enligt medicinska, objektiva kriterier och kroppsliga och psykiska funktionsstörningar av olika slag som inte är sjukdom i objektiv mening. Exempel på det senare är olika former av stressreaktioner och belastningsbesvär.”

Kan det bli tydligare. Ohälsa handlar inte om risk för livet.

Det råder väl ingen tvekan om att stämpelklockans införande för lärare och övrig skolpersonal i Vänersborgs kommun måste föregås av en skriftlig riskbedömning, där lärarfacken ska medverka.

Det duger inte att göra som chefstjänstemän ofta gör, dvs meddelar personalorganisationerna (och inte sällan också chefer på mellan- och lägre nivå, t ex rektorer) vid samverkansmöten och MBL, att – det är politiken som vill…  …att politiker redan har fattat beslut… Också politiker måste följa lagar och förordningar. (Även om det inte alltid är tradition i Vänersborg…)

När ska Vänersborg behandla sina anställda i allmänhet och anställda på skolområdet i synnerhet – med respekt?

Och enligt lagarna?

Stämpelklockan

När jag fick mitt första sommarjobb 1968, så fick jag ett alldeles eget kort. Det var stort. Det var ett stämpelkort. Det skulle tryckas ner i en stor, otymplig och gröngrå apparat med en klocka på. När man kom till jobbet. Och när man gick hem.

Det var viktigt att man stämplade. Man fick lön för hur länge man arbetade. Varenda minut var viktig. Väntade man en extra minut när man skulle gå hem kunde det till och med hända att det blev en ny ”period”. Då vann man 6 minuter! Och fick högre lön.

Man fick lön beroende på hur länge man hade varit på arbetsplatsen. Inte på vad man gjorde när man arbetade, inte utifrån resultatet – om man överhuvudtaget arbetade… Det är klart att ens närmaste chef ”jagade” en. Det gjorde även äldre arbetskompisar (de fast anställda), ofta för att själv kunna ta en paus när vi sommarjobbare arbetade. Men betalt fick jag, oavsett vad jag gjorde – bara jag hade stämplat.

Arbetsgivaren ville ha kontroll över tiden. Tiden var viktigare än allt annat.

Det var på 1960- och 1970-talen. Nu är det andra tider. Nu är det moderna tider.

Nu ska man använda elektroniska stämpelur!

Vänersborg är först i landet med att införa elektroniska stämpelklockor för lärare. Det är viktigt för Vänersborgs kommun att som arbetsgivare ha kontroll över de anställdas tid. Vad du gör är inte så viktigt, bara du är på din arbetsplats.

Det är intressant att Vänersborgs kommun tycker att det är så viktigt att räkna minuter. Det kommunala arbetssättet är ju målstyrt, och syftet med det är naturligtvis att resultatet ska bli bättre. Det man gör ska målformuleras utifrån detta perspektiv och resultatet ska sedan analyseras. I kommunen använder man sig av RA-planer för ändamålet.

Och då kan man undra, på vilket sätt anser Vänersborgs kommun att resultatet i skolan ska bli bättre med stämpelklockan?

Lärarna gillar inte stämpelklockan. ”Lärarna rasar mot stämpelklockan!” kan vi läsa i torsdagens nummer av TTELA.

Vem har fattat beslutet om stämpelklockan? Som allt annat i den här kommunen så är det inte så lätt att få reda på fakta. Den här gången är det inte hemligstämplat dock (wow!). Däremot är dokumenten ganska svårtolkade. Tycker jag. Vad tycker du? Så här har det gått till när den elektroniska stämpelklockan infördes för lärare och annan skolpersonal i Vänersborg.

Häng med! Det är intressant, inte bara ur stämpelklockeperspektiv, utan även hur beslut förbereds, förankras, förhandlas och fattas i Vänersborgs kommun – kanske en variant av, de för lärare kända, sk ”4 F:n”…

Det började någon gång på hösten 2008. Ett nytt PA-system, dvs ett personal- och löneadministrativt system, skulle köpas in till Vänersborgs kommun. En tjänstemannagrupp utarbetar en kravspecifikation. Systemet ska bland annat innehålla funktioner för lön, självservice, schema och löneöversyn.

Den 9 feb 2010 undertecknar Lars-Göran Ljunggren, den dåvarande kommunstyrelsens socialdemokratiske ordförande, ett beslut att köpa in ett PA-system – från Logica Sverige AB. PA-systemet går under namnet Heroma.

Än så länge inget konstigt. Förutom att ingen dialog förs med personalorganisationerna (vad jag kan se)…

Den 24 mars 2010 är PA-systemet uppe som ärende i PFU (PFU står för Personal- och förhandlingsutskottet. I utskottet sitter enbart politiker. Under denna tid var Bengt Larson (S) ordförande och Anders Forsström (M) vice ordförande. Den här mandatperioden är det samma personer, men tvärtom.) Förhandlings- och lönecheferna informerar politikerna, under den underliga rubriken ”Konsekvenser av källrapportering”. I objektivitetens namn återger jag hela paragrafen.

”Konsekvenser av källrapportering
Med anledning av byte av PA-system informerar förhandlingschefen och lönechefen om behov av ställningstagande rörande självservice, närvaroregistrering samt möjlighet till självservice via extern PC för alla anställda.
Personal- och förhandlingsutskottet ställer sig bakom att arbetsgivarens uppfattning tas upp till samverkan med personalorganisationerna i centrala samverkansgruppen.”

Det som står här är viktigt. Det är dock svårtolkat. Cheferna, som informerar, anser att det finns ett ”behov av ställningstagande”. Vad går behovet ut på?, kan man undra. Vem har behov? Det framgår inte. Och vilket ”ställningstagande” finns det behov av? Antagligen vet alla inblandade i PFU vad behovet är, och vad ”ställningstagandet” måste innebära, men det står inte i protokollet! Och i denna värld är det protokoll som gäller. PFU gör inget ställningstagande!

Vad gör PFU då? Jo:

”Personal- och förhandlingsutskottet ställer sig bakom att arbetsgivarens uppfattning tas upp till samverkan med personalorganisationerna i centrala samverkansgruppen.”

Vad ställer sig PFU egentligen bakom? Jo, att ”arbetsgivarens uppfattning tas upp till samverkan”! Vad som är ”arbetsgivarens uppfattning” – det framgår inte. Och därför kan inte heller något beslut om ”arbetsgivarens uppfattning” ha fattats under mötet. Naturligtvis. Det står det inte heller. Det står bara att denna uppfattning ska tas upp med personalorganisationerna.

Jag funderar också på vem som egentligen är ”arbetsgivaren” i det här sammanhanget, är det tjänstemännen eller politikerna?

Sedan förstår jag fortfarande inte rubriken ”Konsekvenser av källrapportering”. Vilka konsekvenser?

I samtal med förhandlingschef Kenth Johansson får jag reda på att PFU visste vad allt handlade om redan nu, men att PFU inte kan fatta beslut förrän efter MBL med de fackliga organisationerna. Därav den ”kryptiska skrivningen”.

Det är troligtvis mycket som behandlas och sägs på detta möte, som inte står i protokollet. Men som sagt – det är protokoll som räknas…

En månad senare, den 20 april 2010, är det dags för samverkan (MBL) i centrala samverkansgruppen (=CSG). Tjänstemännen träffar lärarorganisationerna.

Jag citerar protokollet, hela punkten:

”Byte PA-system
Vänersborgs kommun håller för närvarande på att upphandla ett nytt PA-system. Pernilla Norberg och Kenth Johansson redovisade tre viktiga funktioner i det kommande systemet som berör de anställda;
1. Alla anställda skall kunna utföra självservice (källrapportering) dvs den anställde själv rapporterar in ledigheter, semestrar mm.
2. Den anställde registrerar själv sin närvaro. Idag registrerar vi inte arbetstiden överallt.
3. Det kommer att finnas möjligheter till självservice via en extern PC.
De fackliga organisationerna uttryckte oro för att självservicen kan medföra ökad belastning på de anställda då registreringen tar tid.
Eftersom systemet kommer att införas successivt behöver processen fortsättningsvis följas i centrala samverkansgruppen.”

Här talas klartext. Detta är alltså ”arbetsgivarens uppfattning”! Det som arbetsgivaren har kommit överens med sig själv om och beslutat kring, fast inte beslutat på riktigt, och därför inte står i något protokoll, eftersom det måste MBL:as först, vilket sker nu.

”Den anställde registrerar själv sin närvaro. Idag registrerar vi inte arbetstiden överallt.”

Stämpelklocka ska införas! Men fortfarande har inget beslut tagits av politikerna i PFU. Det kan ske nu, efter förhandlingen med lärarfacken.

Förhandling och förhandling förresten, det är ju mest en formalitet. Arbetsgivaren informerar, sedan kör man! Oavsett vad facken säger. Och facken sa inte så mycket.

Facken ”uttrycker oro”… Inget mer. Här gick tåget enligt förhandlingschef Kenth Johansson. Här kunde lärarfacken förklarat sig oeniga och begärt central förhandling. Så skedde inte.

LR:s (=Lärarnas Riksförbund) representant skriver om mötet nu efteråt:

”Det kom som en chock att det fanns sådana tankar. Visste inte annat att säga just för stunden. Det utlovades vidare information på CSG när man visste mer om hur det skulle fungera. Det sades inget om att det var beslutat på någon nivå att det skulle bli så.”

Stämmer detta är det intressant. ”Det utlovades vidare information”… ”…sades inget om att det var beslutat”…

LF:s (=Lärarförbundet) representant skriver:

”Vi har bollats mellan de olika grupperna, på FSG har de hänvisat till CSG och tvärtom och detta bollande fortsätter fortfarande, t.o.m de senaste mötena både på FSG och CSG innan lovet. Sedan hänvisar tjänstemännen till politikerna, vi kan inte ifrågasätta grundtanken i samverkan för det är ”redan bestämt” – enligt tjänstemännen.”

Det är ”redan bestämt” – enligt tjänstemännen. Har arbetstagarna hört det förut? Det låter allvarligt.

Tillbaka till kronologin.

Det var alltså samverkan (MBL) i CSG, den 20 april 2010. Nu är förhandlingarna klara, nu kan politikerna ta beslutet om stämpelklockan.

Nästa gång det händer något formellt är dock inte förrän den 20 oktober 2010. Ett halvår senare! Då är frågan återigen uppe i PFU.

Jag citerar som vanligt hela paragrafen.

”Heroma — nytt PA-lönesystem
Lönechefen informerar om införandet av det nya PA-lönesystemet. Bland annat informeras om innehåll och möjligheter med det nya systemet samt införandeplan. Lönechefen konstaterar att införandeprojektet ligger i fas med uppgjord plan.
Personal- och förhandlingsutskottet noterar att det finns en oro bland de anställda som bygger på osäkerhet om vad ett nytt system innebär för den enskilde. Utskottet konstaterar att det är viktigt att de anställda ges tillräcklig information och att osäkerheten så långt det är möjligt elimineras. Personal- och förhandlingsutskottet noterar att de fått fortlöpande information om genomförd upphandling och införandet av det nya PA-lönesystemet samt att det med anledning av utskottets ställningstagande vid sammanträdet 2010-03-24 finns anledning att tydliggöra utskottets uppfattning.
Personal- och förhandlingsutskottet konstaterar att tidsredovisning ska ske i den omfattning som krävs för att understödja processerna i det nya PA-lönesystemet.”

Rent formellt är detta beslutet om att införa stämpelklockan!

Vi tar beslutet en gång till:

”Personal- och förhandlingsutskottet konstaterar att tidsredovisning ska ske i den omfattning som krävs för att understödja processerna i det nya PA-lönesystemet.”

Jag har tidigare aldrig sett ett formellt beslutsprotokoll använda sig av ordet ”konstatera” när det fattas beslut! Ordet ”konstatera” betyder enligt Svenska Akademiens Ordbok:

”fastslå, bekräfta”

Nu vet jag varför jag aldrig har sett ordet ”konstatera” i samband med beslut. Ordet ”konstatera” betyder ju inte att något beslutas. Ordet ”konstatera” betyder att något redan är beslutat!

För detta talar också meningen (i samma paragraf) ”införandeprojektet ligger i fas med uppgjord plan”. Det finns redan en ”uppgjord plan” för att införa stämpelklockan. Och en ”uppgjord plan” torde vara beslutad. Före detta möte… Någonstans…

Och det har det inte gjorts. Fortfarande har inget beslut tagits om att införa stämpelklockan… Det är min tolkning. Jag förutsätter att arbetsgivarsidan bevisar att jag har fel.

För övrigt noterar jag att inga mål med stämpelklockan som medel sätts, överhuvudtaget finns inga motiveringar till någonting. Jo, förresten, det viktigaste är, enligt PFU:s beslut, ”att understödja processerna” i systemet. Det sägs alltså rakt ut: lärarna är till för systemet, och inte tvärtom.

Jag mailade följande till PFU:s nuvarande ordförande, tillika kommunfullmäktiges ordförande, Anders Forsström (M):

”Vem har alltså beslutat att införa stämpelklockan? Och när? Jag skulle alltså vilja ha ett protokoll.”

Ordförande Forsström svarade:

”Enligt min uppfattning kan du läsa ut svaren på dina frågor i de handlingar som Kent Johansson har försett dig med.”

De handlingar som åsyftas är precis de, och inga andra, som jag redogjort för ovan.

Inom parantes. Jag skrev en gång till…

”Nu är det så Anders att jag inte frågade efter din uppfattning, utan jag vill ha ett dokument som visar det formella BESLUTET. Så jag väntar fortfarande på ett svar.”

Mailet har inte besvarats. Fast jag vet redan att det inte finns några andra dokument. Det sade förhandlingschef Kenth Johansson som jag pratade med efter min mailväxling med ordförande Forsström.

Tänk att Vänersborgs kommun skriver protokoll alternativt uttrycker sig så dåligt på själva mötet (vilket är en ordförandefråga) att det blir en tolkningsfråga vad som har hänt och sagts, man kan alltså ha olika uppfattningar om vad som har hänt, om vad som har beslutats, om något har beslutats…

Det är för bedrövligt.

Min tolkning av de dokument jag har fått, och som enligt Kenth Johansson är kompletta, är att det inte har fattats något beslut om att införa stämpelklocka – inte något beslut som fattats formellt riktigt.

För övrigt konstaterar jag att PFU på sitt sammanträde den 20 oktober 2010

”noterar att det finns en oro bland de anställda”

Naturligtvis beror oron på bristande information. Får löntagarna bara mer kunskap, så förstår även de alla goda intentioner och föresatser från arbetsgivaren…

Luktar det 1800-tal? Inte? 1500-tal då?

Frågan om stämpelklocka är inte riktigt slut än. Den 7 mars nu i år förhandlade arbetsgivaren med personalorganisationerna igen. Den här gången sattes det absolut tyngsta artilleriet in, kommundirektör Ove Thörnkvist deltog.

Jag citerar:

”Lärarförbunden har i centrala samverkansgruppen anmält sig oeniga med arbetsgivaren om informationen kring införandet av nya PA/lönesystemet, Heroma. Flera av förbundens medlemmar undrar över den nya funktionen
tidsregistrering som ingår i Heroma och om denna är anpassad till lärarnas avtal. Förbunden anser att medlemmarna inte har fått tillräcklig information om systemet och införandet av detta på enhetsnivå och hur detta påverkar lärarnas arbete.
Lärarförbunden föreslog en förbättrad informationsrutin i form av ”vanliga frågor” som kan finnas på intranätet som medlemmarna kan använda sig av.
Arbetsgivaren informerade om ett pågående arbete med en förbättrad hantering av årsarbetstid som tagits fram tillsammans med leverantören och som nu skall testas.
Lärarförbunden hade inget att erinra mot förslaget och parterna enades om följande steg i det fortsatta införandet av Heroma:
1.    Att mer frekvent använda intranät eller motsvarande för informationsfrågor.
2.    För lärare, reglerade enligt Bilaga M, sker driftstart av Självservice och tidsregistrering vid terminsstarten i augusti. Detta innebär en återgång till pappershantering av ledighetsansökningar och andra personalrapporter för de enheter som idag rapporterar dessa via systemet – Rapportera.”

Sedan införandet av stämpelklockan kommit till lärarnas och annan skolpersonals kännedom har det börjat mullra i leden…

Det är redan för sent. Stämpelklockan är redan beslutad. (Eller…?) Förhandlingen den 7 mars handlade bara om informationen kring stämpelklockan och dess införande.

Kris på lärarfronten

Det är kris på lärarfronten. Allt färre ungdomar väljer att bli lärare. Och en stor del av studenterna på lärarhögskolorna kommer in på sina andrahands- och tredjehandsval, dvs de läser till lärare därför att de inte kommer in på något annat på grund av låga meritvärden.

Alla som söker till landets lärarhögskolor kommer in!

Många platser på lärarhögskolorna gapar tomma.

Det är kris!

De som egentligen borde bli lärare blir något annat. Läraryrket sjunker i status. Läraryrket är inte attraktivt!

Det drabbar våra barn och ungdomar. De får inte de kvinnor och män som lämpar sig bäst som lärare. Detta leder i sin tur till att eleverna inte får den kvalitet på utbildningen som de borde få. Detta är en viktig orsak till att kvaliteten i den svenska skolan försämras. Kunskapsresultaten i den svenska skolan sjunker jämfört med omvärlden. Det drabbar i slutändan hela Sverige. Sveriges konkurrenskraft försvagas.

Det är många som ser den skrämmande utvecklingen. Socialdemokraten Mikael Damberg uttrycker det som att skolan är ”i fritt fall”. Två andra är Jan Björklund (FP), vår utbildningsminister, och finansminister Borg (M). De talar om att de svenska lärarnas lön är för låg. Det tycker också Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin. (Vad Damberg anser om lönerna vet jag inte.) Lönen är en viktig orsak till att de mest kvalificerade studenterna väljer andra yrken. I regerings- och riksdagskretsar talar man om att lärarlönerna bör höjas med sisådär 10 000 kr i månaden. För att locka duktiga studenter till läraryrket.

I allt fler kretsar talar man också om att skolan bör återförstatligas. Jan Björklund är väl den ivrigaste förespråkaren för detta. Den katastrofalt sjunkande trenden på kunskapsnivåerna började samtidigt som kommunerna blev huvudmän för skolan (1991). Kommunerna ser inte hur viktig skolan och därmed läraryrket är.

Efter kommunaliseringen blev skolan lovligt byte för gnidna politiker och budgetchefer. Fattas det pengar till sophämtningen? Vi avskedar några speciallärare! Vi höjer hyrorna för skollokalerna – interndebitering möjliggör detta…

Som exempel. Mellan 1991 och 1995 fick Sveriges skolor 850 miljoner kronor i hyreshöjning. Samtidigt sjönk anslagen till undervisningen med fyra miljarder…

I Vänersborg har man sitt eget sätt att tackla problemen i skolan. I Vänersborg sparas det som bekant på skolan. Och har gjorts så länge, länge… Vänersborg ligger på plats 284 i Sverige, av 290 kommuner, när det gäller pengar till varje elev för undervisning. Tittar man på pengarna per elev för läromedel/utrustning/skolbibliotek ligger Vänersborg på plats 260.

Den viktigaste, och kanske enda, åtgärden i Vänersborgs kommun på skolområdet är att, som den första kommunen i landet, införa elektroniska stämpelklockor för all skolpersonal. Kommunen utgår från att lärare inte gör sitt arbete! En fantastisk (i mening skrämmande) syn på sina anställda inom förskola och skola!

Huvudmannen Vänersborgs kommun har inte någon som helst förståelse för läraryrket. Kommunen utgår från att – är anställda på sin arbetsplats, så arbetar de. Och är de inte på sin arbetsplats, så arbetar de inte.

De ansvariga tror inte att musiker övar hemma, att skådespelare övar hemma, att läkare förkovrar sig hemma, att lärare förbereder lektioner, rättar prov, dokumenterar elevers kunskapsutveckling, skriver omdömen och bedömningar, förbereder utvecklingssamtal, talar med föräldrar, uppdaterar hemsidor, hemma…

Är lärare inte på arbetsplatsen, så arbetar de inte.

Det är 2011, det är Sverige, det är Vänersborg.

                                                                                                          .

PS. Jag kan inte låta bli att avsluta mitt inlägg med Maciej Zarembas avslutning av sin mycket uppmärksammade artikelserie i DNom den svenska skolan.

”I boken ”Kommunaliseringen av skolan” skriver historikern Niklas Stenlås att lärarnas arbetsgivare verkar ha bestämt sig för att helt jämställa läraren med övriga tjänstemän. Man syftar till att endast den tid läraren tillbringar i klassrummet skall räknas som arbetad tid.
Jag anser att en arbetsgivare som vägrar inse att lärare är ett konstnärligt yrke (fyra timmar i direktsändning varje dag – och inför en publik som inte ens är där frivilligt) har straffat ut sig ur samtalet.
Så min enda säkra slutsats av allt jag sett under denna resa får bli av det negativa slaget.
Sveriges kommuner och landsting bör hållas utanför debatter och utredningar om skolans framtid, ty i dessa sammanhang saknar SKL all legitimitet. Detta sällskap av kommunala chefer representerar inte väljarna, inte eleverna, inte lärarna, inte Sveriges nationella intressen. Det har haft tjugo år på sig att bekräfta att det i skolfrågor endast representerar trångsyntheten, och det har lyckats alltför väl.”