Demokratiska spelregler

Det finns regler om hur det ska gå till i en kommun, t ex när det gäller sammanträden, möten och sånt. Sådana regler är viktiga. Faktiskt. Jag menar, hur skulle det gå i t ex en bandymatch om det inte fanns regler? Hur skulle det gå om domaren blundade för en hands?

Alla som deltar ska veta vad som gäller. Spelreglerna ska vara klara på förhand, alla ska känna till dem och sedan får man följa dom. Svårare är det inte.

Det finns följaktligen regler för hur det ska gå till i en kommun. Reglerna är egentligen väldigt viktiga, viktigare än i bandy, därför att det handlar om hur vårt land ska styras,hur beslut ska tas osv – det handlar om demokrati.

De här reglerna finns i Kommunallagen.

Det finns mängder med regler i Kommunallagen. Det finns regler kring beslutförhet, initiativrätt, omröstning och beslut, bordläggning, återremiss, reservationer, närvarorätt osv. Med dessa regler som ram kan spelet spelas.

I en bandymatch är det naturligtvis viktigt att alla spelare känner till reglerna, vad man får och inte får göra. Men allra viktigast är det naturligtvis att domaren känner till dem. Händer det något som kan tyckas tveksamt, så är det naturligtvis domaren som avgör vad som gäller. Domaren bestämmer. Utifrån regelboken.

I en kommun, vid sammanträden, intar ordföranden på sätt och vis domarens roll. Självklart är det viktigt att deltagarna känner till vad som gäller, men det är ordföranden som ska sitta inne med den fulla kunskapen.

Det har vid två tillfällen inom loppet av en ganska kort tid hänt att ordföranden i två av kommunens församlingar inte har kunnat dessa regler. I det ena fallet fick en ledamot inte reservera sig, därför att ordförande menade att det inte går att reservera sig om man inte har haft ett eget yrkande. I det andra fallet, i en annan nämnd, så tillrättavisades en ledamot med beskedet att det inte gick att reservera sig, därför att beslutet redan var klubbat.

I båda fallen var beskeden fel. I båda fallen har det handlat om ledamöter från något av ”småpartierna”, Miljöpartiet och Vänsterpartiet…

Eftersom det är viktigt att en ordförande, som i de här fallen båda tillhör den styrande mini-alliansen, har kunskap om Kommunallagen, så ställde Lutz Rininsland (V) en fråga till ”överdomaren” Gunnar Lidell (M), kommunstyrelsens ordförande, i onsdagens fullmäktige. Lutz ville veta hur sådana här saker ska förhindras i framtiden, han ville veta hur kommunen ska se till att Kommunallagen följs.

Rininslands fråga till Lidell löd:

”Kommer kommunstyrelsens ordförande att vidta steg för att försäkra sig om att kännedom om kommunallagens bestämmelser är tillfredsställande hos dem som leder och administrerar nämndernas arbete?”

Jag kanske har fel, men nog tyckte jag att Gunnar Lidell slingrade sig och försökte undvika frågan – och sitt ansvar som kommunstyrelsens ordförande.

Gunnar Lidell svarade ungefärså här:

”Jag förutsätter att presidierna håller sig uppdaterade. Jag vill inte kommentera de enskilda fallen. Alla har ett ansvar att det fungerar.”

Visst smiter Lidell undan sitt ansvar? Han vet ju att ordförandena handlade fel. Det är väl bara att erkänna. Alla kan faktiskt göra fel. Men då får man erkänna det, och rätta till det.

Hur svårt kan det vara? (Som Lennart Niklasson sa i en helt annan fråga i onsdagens fullmäktige.)

Det ska väl inte vara så att ledamöter ska behöva överklaga felaktiga beslut i våra kommunala församlingar? Det ska vi väl kunna lösa inom kommunen?

Men den brist på handlingskraft som präglar Vänersborgs politiska styre, den återfinns i varenda fråga tycks det, till och med när det gäller enkla demokratiska spelregler.