Att informera – en rättighet och skyldighet!

Det har blivit en del reaktioner på min senaste blogg. En del positiva, en del negativa. De flesta av de negativa reaktionerna kommer från politiker i något av de borgerliga partierna. De som styr. Samtidigt understryker många av dessa att de inte läser min blogg.

Det gör mig naturligtvis lite förbryllad. Hur kan dessa politiker uttala sig om vad jag skriver när de inte läser?

Barn- och Ungdomsnämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) har fortsatt att ifrågasätta min rätt att skriva/blogga på åtminstone två ställen på Facebook. Och visst, det har hon all rätt till. Alla får naturligtvis ha åsikter och diskutera både mig som person (vilket nöje man nu kan ha av det), yrkeskompetens (vad nu det har med saken att göra) och min blogg.

Jag har dock lite svårt att förstå logiken. Eckerbom Wendel och hennes politikerkollegor diskuterar och kritiserar mitt skrivande på Facebook, ett offentligt forum, samtidigt som de ifrågasätter min rätt att diskutera och kritisera i ett offentligt forum.

Kärnfrågan är emellertid en annan. Och den missar Lena Eckerbom Wendel, Gunnar Bäckman (KD) och deras borgerliga gelikar, nämligen:

Får jag enligt gällande lagar och regler skriva om det som händer på sammanträdena på mina bloggar?

Svaret på denna fråga är ett otvetydigt JA.

Det är det här som det handlar om. Får jag, eller någon annan (det finns ju faktiskt flera bloggare!), återge vad andra politiker säger under sammanträdena i Barn- och Ungdomsnämnden – eller får jag (vi) det inte?

Det får jag (vi). Det finns inga som helst tvivel om detta.

I mitt förra inlägg citerade jag första paragrafen i två av våra grundlagar, Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen. Dessa grundlagar gäller – oavsett vad Lena Eckerbom Wendel, Gunnar Bäckman och de andra borgerliga politikerna än tycker.

VÅRA GRUNDLAGAR GÄLLER!

Att det sedan finns olika åsikter om det jag skriver, det är självklart. Och det är så det ska vara. Det är det som är politik. Det är därför det finns partier.

Naturligtvis finns det gränser. Jag försökte beskriva detta i mitt förra inlägg. Men det är klart, läser de borgerliga politikerna inte mina bloggar…

Jag upprepar. I Sverige fungerar det så att den person som anser att någon, t ex jag, har brutit mot yttrandefrihetsgrundlagen eller tryckfrihetsförordningen skall polisanmäla detta. Anser t ex Lena Eckerbom Wendel och Gunnar Bäckman att jag har brutit mot någon lag så är det deras skyldighet att polisanmäla. (Precis som Gunnar Lidell helt riktigt har polisanmält ett hotfullt brev under medborgardialogen.) Sedan är det i slutändan en domstol som avgör om det skrivna är brottsligt eller inte. Ända fram tills dess är skribenten oskyldig.

Så fungerar demokratin i Sverige.

De kan inte ifrågasätta min rätt att skriva bloggar!

Enligt ”Reglemente för Barn- och Ungdomsnämnden” är det till och med min skyldighet att informera om nämndens verksamhet.

”§ 4 Det åvilar nämnden att
– lämna allmänheten information om nämndens verksamhet
– verka för utveckling av allmänhetens inflytande”

En gång till.

Det finns inget som hindrar mig som nämndledamot att tala eller skriva om det som händer, sägs eller utspelar sig på ett nämndmöte. Nämndledamöter har ingen som helst skyldighet att vara tysta, snarare tvärtom!

Gunnar Bäckman har FEL när han i sitt öppna brev påstår det. Och ordförande Lena Eckerbom Wendel har FEL när hon försöker göra det till en fråga om hur människor upplever det.

Istället är det ordförande  Lena Eckerbom Wendels SKYLDIGHET att ta reda på och informera nämndledamöterna om vad som gäller. Det är Lena Eckerbom Wendels SKYLDIGHET att informera nämndledamöterna att det inte finns några som helst juridiska hinder från att referera vad som sägs på ett nämndmöte. …och det oavsett vad Eckerbom Wendel och de andra borgerliga ledamöterna har för privata åsikter i frågan.

Som ordförande i Barn- och Ungdomsnämnden är Lena Eckerbom Wendel mer än en privatperson. Hon har ett ansvar för att gällande svenska lagar och regler följs!

Jag vill också försäkra er läsare, av denna blogg, att jag verkligen bemödar mig om att ta reda på fakta och att återge vad andra säger på ett riktigt och alltigenom korrekt sätt. (Varför skulle jag annars skriva? Tror någon att jag skulle ägna denna blogg sådan tid, bara för att tillfredsställa något slags lögnbehov?)

Till sist.

För att medborgarna ska kunna kontrollera vad som skrivs i min blogg, så är jag helt öppen för att offentliga och öppna sammanträden införs för Barn- och Ungdomsnämnden. Det är faktiskt möjligt att göra detta enligt Kommunallagen (6 kap §19a). Jag skulle också stödja ett förslag om att tillåta inspelningar av sammanträdena.

Hur ser ni andra ledamöter på dessa förslag?