Affären Kindblomsvägen: Överklagandet avvisat!

Den 11 juli skrev jag här i bloggen om hur ett antal människor, som bor runt skogsområdet vid Kindblomsvägen i Blåsut, hade överklagat ett beslut från Länsstyrelsen. (Se ”Affären Kindblomsvägen rullar vidare”) Så här skrev jag:

”…fastighetsenheten har ansökt om dispens. För att kunna bebygga området, för människor, så måste kommunen “ordna det” för vattensalamandrarna. Länsstyrelsen tyckte att kommunens åtgärder för salamandrarnas boende är tillräckliga.”

Det tyckte alltså inte ”grannarna” till salamandrarna. Människorna alltså. Så de överklagade till Vänersborgs Tingsrätt, Mark- och miljödomstolen. Mark- och miljödomstolen agerade snabbt, och idag fick jag domen i min hand.

Mark- och miljödomstolen avvisar överklagandena.

Skälen för mark- och miljödomstolens beslut är bland annat följande:

”…får överklagbara domar eller beslut överklagas av den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom eller henne emot. … Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att ge en entydig definition av sakägarbegreppet. … Klart är dock att en person på ett mer konkret sätt måste vara berörd av ett beslut för att anses som sakägare. … Rätt att föra talan mot en dom med åberopande av ett allmänt intresse tillkommer normalt inte en enskild klagande. … Det är visserligen tillåtet för enskilda att efter överklagande åberopa även allmänna intressen, men en förutsättning är att den som överklagar på ett eller annat sätt är berörd av beslutet.”

Domstolen kommer efter detta resonemang fram till:

”NN, NN, NN och NN (de överklagandes namn. Min anm.) har inte anfört några omständigheter som medför att de berörs av länsstyrelsens beslut beträffande anmälan om samråd på ett sådant sätt att de har rätt att överklaga beslutet. Deras överklagande ska därför avvisas.”

Domstolen tar alltså inte ställning i sakfrågan. Domstolen säger ”bara” att de som överklagar inte har rätt att överklaga!

Moment 22!

De enda som kan överklaga Länsstyrelsens beslut är följaktligen vattensalamandrarna själva!!! Otroligt! Salamandrarna kan ju inte ens läsa…

Allvarligt talat. Hur ska vanliga människor kunna få, och ha, förtroende för betongpolitiker, betongtjänstemän och betongjurister? Och vad ska vanliga människor göra när betongbyråkrater fattar mer eller mindre huvudlösa beslut?

När jag läser domslutet från Vänersborgs Tingsrätt, Mark- och miljödomstolen, så får jag också en upplevelse av ”deja-vu”. Jag har varit med om det här en gång tidigare. Den gången gällde det när kommunfullmäktige den 19 maj 2010 röstade för att jag inte skulle få ansvarsfrihet för skandalen kring Arena Vänersborg. Detta trots att jag hade röstat nej till arenan vid alla möjliga och omöjliga tillfällen. Både i Barn- och Ungdomsnämnden och i kommunfullmäktige. Förvaltningsrätten, som jag överklagade till, tog då, precis som Mark- och miljödomstolen har gjort nu, inte upp sakfrågorna. Domstolen avvisade bara överklagandet av formella skäl. (Vill du veta mer om det som hände, så kan du läsa här: ”Moment 22”.)

Det är väl inte konstigt att människor i denna kommun, och i detta land, blir förbannande och reagerar mot upplevd maktfullkomlighet och upplevda diktaturfasoner?

Den enda ”motvikten”, som jag ser det, till alla betongbyråkrater, oavsett om de är politiker, tjänstemän eller jurister, är yttrande- och tryckfriheten. Det gäller att vanligt folk, och journalister(!), använder sig av dessa friheter för att skapa opinion mot all byråkratisk maktfullkomlighet.

Prata! Skriv! Kämpa! Demonstrera!

Och rösta 2014…