Medborgardialogen genomförd – och nu då?

I torsdags, den 1 nov, hölls en så kallad medborgardialog. Det är ett vidlyftigt och högtravande begrepp för det som egentligen var ett ganska ordinärt möte mellan företrädare för kommunen och kommunen själv… Så att säga.

Företrädarna för kommunen utgjordes av ett antal tjänstemän från byggnads-, samhällsbyggnads- och miljöförvaltningarna. Kommunen själv representerades av de boende kring skogsområdet vid Kindblomsvägen i Blåsut. Det kan nog vara viktigt för en del att komma ihåg att det är Vänersborgs invånare som utgör kommunen, inte de som sitter i kommunhuset… Politiker och tjänstemän på kommunen arbetar och verkar på uppdrag av invånarna i Vänersborg. Så är det.

Nu möttes de. Och det hör inte till vanligheterna. På det sätet var det inget vanligt möte…

Det fanns även några andra intresserade på plats. Faktiskt några politiker också. Dock inte de viktigaste. Om man nu anser att ordförande i ovanstående nämnder är viktiga. Och det är de ju naturligtvis.

Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Christer Thobiasson (M) deltar naturligtvis inte på sådana här ”medborgardialoger”. Thobiassons bestämda åsikt är ju att politik inte är en fråga för politikerna, utan en fråga för tjänstemännen. Byggnadsnämndens ordförande Peter Göthblad (FP) hade enligt uppgift lovat att delta, men var inte närvarande. Göthblad har en förmåga att vara frånvarande när han riskerar att få frågor. Men denna gång, och kanske alla andra gånger, kan han ju ha giltigt förfall. Det kan jag ju faktiskt inte uttala mig om. Det var i varje fall synd att Göthblad inte var där. Peter Göthblad är ju också Demokratiberedningens ordförande och även i den egenskapen hade det varit bra om han hade funnits på plats. Miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Bengt Holmqvist (M) är liksom många andra moderater och ”mini-alliansare” märkligt frånvarande när det gäller att diskutera frågor som ligger inom deras domän. Kanske stod han i telefonkontakt med någon även denna kväll…

Mötet, ”medborgardialogen”, handlade alltså om skogsområdet vid Kindblomsvägen i Blåsut. Det handlade om huruvida området ska bebyggas eller inte.

Mötet började med att tjänstemännen gjorde en genomgång av sakfrågorna. Några av de boende ställde frågor och ifrågasatte också flera av tjänstemännens påståenden. Tjänstemännen intog ganska omedelbart en försvarsposition. Det verkade som om tjänstemännen upplevde varje fråga från publiken som ett angrepp.

Det kändes som om det låg lite av ett krig i luften…

Den andra, och längsta delen av mötet, utgjordes av att grannarna till skogsområdet redogjorde för sin syn – på allt från själva dialogen, den politiska processen, salamandrarna, detaljplanerna osv osv.

Det var Lennart Nyman och Matthias Klein som företrädde de boende i området. De visade ett bildspel med en mängd fakta, samtidigt som de ställde frågor. De var riktigt ordentligt pålästa. Men så har de också levt med dessa frågor i åtminstone 3 år…

Allt eftersom mötet fortled kändes det mer och mer som om tjänstemännen och medborgarna från Kindblomsvägen faktiskt började tala med varandra, att de började föra en dialog. Och det var ju bra. Det är så det bör vara – och ska vara. Det är synd att de inte gjorde det för flera år sedan… Och det är inte de boendes fel…

Att prata med varandra är en sak, att lyssna en annan. När det kom till kritan i den förra medborgardialogen, den om skolornas framtid, struntade makthavarna i medborgarnas åsikter. Medborgarna tyckte ju annorlunda än de styrande. Det var socialdemokraternas svängning som till sist ändå avgjorde den dialogen, till medborgarnas fördel. Hur det ska gå i denna dialog låter jag vara osagt, men min känsla är att det här trots allt var lite av ett ”tuta-och-kör”-möte. Tjänstemännen var oerhört låsta i sin uppfattning.

Det kunde låta ungefär så här:

Området ska bebyggas. Punkt. Det står ju i detaljplanen. Punkt. Vi som tjänstemän måste följa detaljplanen! Det är vårt jobb. Punkt. Att den sedan är från 1933 hör inte hit. Att det inte har byggts på 80 år hör inte hit. Nu måste den uppfyllas. Det är vårt uppdrag som tjänstemän. Punkt. Trots att den är från 1933. Vårt uppdrag är att sälja mark och leta intressenter. Detaljplanen är en robust plan.

Typ.

Utan att bli alltför detaljerad vill jag, som amatör, lyfta fram några frågor som jag upplevde som konfliktfrågor, frågor där förvaltning och medborgare inte var överens.

Tjänstemännen utgår från detaljplanen från 1933. De boende hävdar att det finns tre(!) detaljplaner för området. Kommunen har två av originalen och Länsstyrelsen har den tredje. Planerna är inte lika. Kindblomsgrannarna hade med sig alla tre till mötet.

Vilken gäller? Vad jag kan förstå lär denna fråga lätt kunna hamna i en domstol så småningom.

Detaljplanen/-planerna för 1933 visar att ett antal hus ska få byggas i området. Grannarna menade att de hus som finns på planen redan är byggda, men på en liten annorlunda plats. Husen har flyttats på grund av att det var billigare att bygga runt en kulle i området än att spränga bort kullen. Stadsarkitekten höll inte med om att husen redan var byggda.

Kanske ytterligare en fråga för en domstol.

Det finns en rödlistad, fridlyst djurart i skogsområdet, den stora vattensalamandern. För att denna inte ska bli utrotad när området ska bebyggas, så har kompensationsåtgärder föreslagits. De har också godkänts av Länsstyrelsen i Mariestad. (Jäpp, av någon mycket underlig anledning av Länsstyrelsen i Mariestad och inte i Vänersborg…) De boende var inte helt nöjda med dessa kompensationsåtgärder. De menade att i det område där det ska byggas en ny damm, så finns det just nu inga salamandrar. Det kan betyda att själva området helt enkelt inte passar för jättesalamandern. Hur som helst, detta har inte utretts. Vilket borde ha gjorts.

Grannarna menade också att det finns fler fridlysta djurarter i området. Och det har kommunen inte tittat på. Vilket borde ha gjorts. Också.

Även här kan man tänka sig att det skulle kunna bli någon typ av anmälan. Kommunen får inte slarva med sina reptiler. De har antagligen bott längre i kommunen än människor… Även om tjänstemän och politiker är av ett gammalt och segt släkte.

Vänersborgs kommun är stolt över sina grönområden. De finns med och lyfts fram i många planer. Tyvärr är det i många fall bara ord. Vackra ord. Krockar miljöintressena med de kommersiella, så väger miljön ganska lätt. Som en fjäder i en hatt typ.

Det är lätt att tro att hela Blåsut kryllar av grönområden. Men så är det inte. Skogsområdet vid Kindblomsvägen är i stort sett det enda som finns. Det enda grönområde som t ex eleverna vid Blåsutskolan har en viss chans att utnyttja. Då tycker jag att det är svagt att, som en tjänsteman gör, säga att:

”Vi tar inte bort grönområden. Kvartersmarken råkar vara beväxt med träd. Området är avsett för bostäder.”

Den här frågan är nog inget för en domstol. Däremot borde det vara en fråga för politiker.

Kommunens ”starke” man Gunnar Lidell (M) var på mötet. Ja, inte hela. Lidell var på ett moderat, sägs det, krismöte däremellan.

Lidell fick ordet i slutet. Det han sa lugnade inte vänersborgarna. Tvärtom, det fick väl flera att tro, ännu hårdare, på att det finns en ”dold” agenda för området.

Lidell sa:

”Vi har lyssnat hela resan även om ni kanske inte har uppfattat det. Vi företräder er, men också 39.000 andra.”

Det här oroar naturligtvis invånarna vid Kindblomsvägen. De vet att minialliansen nu för tiden gör en stor sak av att lyssna på dem som inget säger. Och eftersom det är invånarna vid Kindblomsvägen som pratar, och inte de andra, så blir det väl med borgerlig automatik, och logik, så att det ska byggas i skogsområdet…

För säger man inget, så håller man med dem som sitter vid makten…

Och när man hör snacket i korridorerna från vissa politiker, typ socialdemokrater, så känns det också som om frågan redan är avgjord. Det ska byggas i skogen!

Nu är det emellertid så att det företag som skulle bygga husen i skogen, Modulbyggen Normstahl AB från Ljungby i Småland, har meddelat att de har dragit sig ur hela projektet. Så just nu är det ingen som vill bygga hus i skogsområdet… Förlåt, kvartersmarken som råkar vara beväxt med träd menar jag naturligtvis…

Vi får se om tjänstemännen får tag i något annat företag som vill bygga vid Kindblomsvägen. Det är ju tydligen deras jobb… Men jag undrar om något företag vill gå några ronder i domstolarna innan de kan börja bygga….?

Det är ju faktiskt också så att kommunen inte behöver, inte måste bygga, bara för att det finns en detaljplan som tillåter det. Har det inte byggts på 80 år, varför måste man då börja bygga nu?

En annan möjlighet yppade sig i slutet på mötet – de boende skulle kunna arrendera marken! Det finns inga juridiska hinder för det. Man kan dock ana att det finns politiska hinder…