KF 14 nov: Att sitta på två stolar. Eller tre…

Det blev ett långt fullmäktige i onsdags, där större delen av mötet avlöpte ganska ”rutinmässigt”. Punkterna beslutades av ett mer eller mindre enigt fullmäktige och efter mer eller mindre korta anföranden.

En diskussion uppstod dock mellan Lutz Rininsland (V) och gymnasienämndens ordförande Henrik Josten (M) om ”Ytterligare medel för täckandet av ökade interkommunala kostnader”. Det handlade om 3,2 milj kr till nämnden. En begäran från gymnasienämnden som kommunfullmäktige avslog.

Diskussionen mellan Rininsland och Josten handlade dock inte bara om pengarna. Det händer nämligen inte alltför sällan att politiker röstar på ett sätt i en nämnd och på ett annat sätt i en annan församling. Josten fick med sig hela sin gymnasienämnd i beslutet att begära mer pengar. När denna begäran sedan hamnade i kommunstyrelsen, så röstade samme Josten mot förslaget! Och nu i fullmäktige också mot.

Lutz Rininsland kunde inte riktigt se logiken i detta. Inte jag heller.

Mini-alliansens politiker ser dock inget som helst problem med att sitta på flera stolar. ”I min roll som ledamot i nämnden är jag en viss person, i min roll som ledamot i kommunstyrelsen är jag en annan.” För mig är detta helt obegripligt. Vad ska moderaterna säga i valrörelsen? ”Vi är för mer pengar till gymnasienämnden, men samtidigt är vi mot! Det beror på i vilken roll du frågar mig…”

Det här praktiserar även andra partier. Centerpartiet röstade t ex i måndags i Barn- och Ungdomsnämnden mot ett öppnande av skolan i Väne Ryr, men i tisdags meddelades att partiet ska vara för ett öppnande när frågan kommer till kommunfullmäktige.

”Rösta på Centerpartiet om du vill lägga ner skolan i Väne Ryr eller om du vill öppna den!” Typ.

Tydligen logiskt, kanske bondförnuft… För mig i varje fall helt obegripligt. Men jag kan ha missat något… Josten sa vid ett tillfälle i debatten att det kunde vara ”obekvämt” att sitta på två stolar samtidigt. Antagligen ett understatement.

Kluvenheten nådde dock sin kulmen när fullmäktige behandlade Välfärdspartiets motion om medborgarförslag. Då lyckades ett antal representanter för mini-alliansen med Gunnar Lidell (M) och Lena Eckerbom Wendel (M) i spetsen med konststycket att sitta på tre stolar på en och samma kväll…

Eller också lyckades de inte…

En liten bakgrund. När Välfärdspartiets motion, om att medborgarna ska kunna lägga förslag till kommunfullmäktige, behandlades i kommunstyrelsen var alla partierna mot motionen – alla utom Vänsterpartiet och Miljöpartiet. (Välfärdspartiet har ingen ordinarie plats.)

Och så såg det ut att bli även i kommunfullmäktige.

Morgan Larsson (VFP) inledde diskussionen med att redogöra för syftet med sin motion. Han sa bland annat att 194 av 290 kommuner i Sverige redan har infört medborgarförslag, att i snitt lämnas 26 förslag per år i dessa kommuner och att hela 30% av dessa medborgarförslag leder till positiva beslut i kommunfullmäktige. Av Fyrbodals 14 kommuner är det 11 kommuner som har det. Det är bara Trollhättan, Bengtsfors och Vänersborg då, som inte har det.

Gunnar Lidell (M) var talare nummer två och konstaterade att han hyste stor tilltro till fullmäktiges 51 ledamöter. Lidell tyckte vidare att medborgarna kunde bilda nya partier om de ville få fram förslag till fullmäktige. Det finns plats för fler partier i fullmäktige sa Lidell.

Joakim Sjöling (S) menade att först ska vi diskutera och besluta om riktlinjer och principer, sedan kan vi prata om medborgarförslag. Sjöling yrkade avslag på motionen.

Eckerbom Wendel (M) tyckte att medborgarna kunde fylla i ett formulär på kommunens hemsida istället för att lägga förslag i fullmäktige. Något som sedan 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen Johan Ekström (FP) höll med om och utvecklade. På sitt sätt. Eckerbom Wendel tyckte också att vi skulle prata mer med varandra. Gjorde vi det så behövdes inga andra förändringar i Vänersborg.

Även jag var framme i talarstolen. Jag redogjorde huvudsakligen för de argument som jag skrev om i min blogg. (Se här.) Jag passade också på att prata lite om att de gamla liberalerna på 1800-talet antagligen skulle vrida sig i sina gravar om de hörde dagens liberaler och deras argument för att försvåra medborgarnas möjligheter att påverka.

Min absoluta övertygelse är att de demokratiska instrumenten och verktygen måste vara ”formaliserade” på ett sådant sätt att de ska vara inskrivna i regler, arbetsordningar och lagar. Demokratin kan aldrig vara beroende på makthavarnas välvilja!

Jag tyckte att Rininsland (V) hade en poäng när han påpekade att de flesta partierna inte levde som de lärde. Deras hemsidor uppdateras överhuvudtaget inte. Inget gjordes på nätet för att vitalisera, bredda och fördjupa demokratin. Åtminstone inte från mini-alliansens sida…

Vänsterpartisterna Rininsland, Frändelid och jag själv var alltså framme och argumenterade för förslaget. Det gjorde också Isetorp och Sjödahl från Miljöpartiet. Karlsson gjorde detsamma för Sverigedemokraterna. Och naturligtvis välfärdspartisterna själva.

Och sen gick Annalena Levin från Centerpartiet in i debatten. Och då kom den första överraskningen… Levin konstaterade att motionen var bra. Hon och Centerpartiet ville se att idén med medborgarförslag genomfördes.

Centern hade röstat mot i kommunstyrelsen, så detta var kvällens första förändring. Att sitta på två stolar? Jag tror inte det. Jag tror att man hade diskuterat frågan i Centerpartiet och helt enkelt kommit fram till en annan ståndpunkt.

Marika Isetorp (MP) vädrade något i luften. Det var något på gång… Isetorp yrkade på ajournering (”paus”).

Innan ajourneringen så gick Eckerbom Wendel (M) åter upp i talarstolen. Hon hänvisade till statsvetaren Mikael Gilljam, som inte heller gillar medborgarförslag. I artikeln som Eckerbom Wendel hänvisade till (se här) säger Gilljam:

”Problemet med medborgarförslag är att de uppmuntrar folk till att verka utifrån egenintressen. Det handlar om ”mina barns skola” eller ”gatan där jag bor” och saknar helhetsperspektiv.”

”Egenintressen”? ”Saknar helhetsperspektiv”? Är det inte till att ha en arrogant och överlägsen attityd? När sedan Eckerbom Wendel en stund senare säger att ”vanliga människor” är precis som du och jag. ”Vi politiker är också vanliga människor”, så blev väl förvirringen total. Det måste ju vara ett argument för medborgarförslag, då har ju Gilljam fel. Eller menade Eckerbom Wendel att vi politiker också styrs av ”egenintressen” och ”saknar helhetsperspektiv”? Hmm.

Det blev ajournering.

Och efter kaffet, så hände saker.

Kommunens starke man, typ, kommunalrådet Gunnar Lidell (M), tog helt plötsligt tillbaka sitt avslagsyrkande, sitt ”nej” till motionen! Lidell yrkade istället på återremiss. Återremiss betyder att hela frågan lämnas tillbaka till kommunstyrelsen för att utredas ytterligare. Alltså inget avgörande denna kväll.

Det var Lidells andra yrkande för kvällen.

Sitta på två stolar? Ja, kanske mer av att Lidell satte sig på en ny stol. Hade moderaterna ändrat uppfattning i sakfrågan? Hade de påverkats av Vänsterpartiets, Miljöpartiets och Välfärdspartiets argument? Eller hade de hört vad som ryktades i korridorerna…?

Efter Lidell var det dags för kommunens förre starke man, socialdemokraten Lars-Göran Ljunggren. Och då kom ytterligare en överraskning – och en förändring.

”Det är konstigt om man inte lyssnar på varandra! Det har vi gjort! Socialdemokraterna säger ja till intentionerna i motionen!”

Ungefär så sa Ljunggren. Wow. Socialdemokraterna hade gjorde en helomvändning! Sånt händer sällan, men när det händer… Wow!

Vad som fick socialdemokraterna till denna svängning vet jag inte, men jag välkomnar den. Jag vet att hela den socialdemokratiska fullmäktigegruppen satt i diskussioner under ajourneringen. Många kanske inte var nöjda med ställningstagandet i kommunstyrelsen från början, eller så hade man helt enkelt lyssnat på argumenten i debatten.

Det här innebar att motionen helt plötsligt hade en majoritet bakom sig!

Lidells förslag om återremiss ska ses i det här ljuset. Återremiss beslutas nämligen av 1/3 av fullmäktiges ledamöter… Mini-alliansen skulle genom en återremiss kunna skjuta på beslutet till en obestämd framtid…

Både Eckerbom Wendel (M), folkpartiets Johan Ekström och kristdemokraternas Marie-Louise Bäckman tog tillbaka sina gamla förslag till avslag av motionen, och yrkade liksom Lidell på återremiss. Med motiveringar – motiveringar som de antagligen tyckte var bra. Det är väl sånt man förutsätter. Att man tror på det man säger menar jag.

Lutz Rininsland (V) undrade varför mini-alliansen ville ha en återremiss. Det återstod ju ändå en hel del arbete, som att ändra reglemente och arbetsordningar för fullmäktige och nämnderna, innan medborgarförslag skulle kunna träda i kraft. Och nu visste ju mini-alliansen att en majoritet av fullmäktige var för Välfärdspartiets motion. Varför dra frågan i långbänk?

Endera tyckte mini-alliansen att Rininslands argumentation var grymt bra – eller också insåg mini-alliansen att det skulle bli väldigt svårt att förklara för vänersborgarna varför de inte röstade för en fördjupning och breddning av demokratin.

Mini-alliansen och mini-alliansen förresten. Det blev ingen mer ajournering eller diskussion inom mini-alliansens partier. Det var Lidell och Eckerbom Wendel som gick upp i talarstolen på, så att säga eget initiativ – och sa vad alla i partiet tydligen ansåg, sådär helt plötsligt:

”Jag yrkar bifall till motionen!”

Varpå folkpartiets Johan Ekström och kristdemokraternas Marie-Louise Bäckman tog tillbaka sina gamla förslag om återremiss av motionen, och yrkade liksom Lidell och Eckerbom Wendel bifall.

Wow.

Snacka om att sitta på tre stolar samtidigt. Eller snarare, att sitta på tre olika stolar under loppet av en timme…

Wow.

Det är klart att det är bra att Välfärdspartiets motion om medborgarförslag gick igenom, jättebra! Vänsterpartiet stödde ju också motionen hela tiden. Det är klart att man då är nöjd. Men samtidigt kan jag inte komma ifrån tanken att några bara vände kappan efter vinden. Samtidigt som det är stort att ändra uppfattning, så är det en svaghet att inte stå för sina åsikter.

Hur det egentligen förhöll sig med den saken under kvällens debatt och om det visade på styrka eller svaghet, överlåter jag åt läsaren att själv avgöra. Däremot kan jag konstatera att politiker från andra partier faktiskt har börjat lyssna på Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Välfärdspartiet. För utan dessa tre partier i fullmäktige hade ju förslaget om medborgarförslag överhuvudtaget inte haft en chans att få majoritet.

Det lönar sig med andra ord att stå på sig och argumentera för sin sak. Det går att flytta be… Tong…? Öhhh… Berg! I varje fall ibland. Även om V+MP+VFP bara har 14 mandat i fullmäktige.

.

PS. När den intresserade läser protokollet från denna kväll, så kommer vederbörande inte att hitta något om alla turer kring yrkanden som tas tillbaka, vad som egentligen sades etc, utan bara själva beslutet. Därför tycker jag att det är viktigt för den ”vanlige” vänersborgaren att få reda på vad som döljer sig bakom orden i protokollet och den totala omsvängningen av ståndpunkter. Därav det utförliga referatet.

PPS. Min partivän Lutz Rininsland har också bloggat om denna fråga. Jag rekommenderar läsning!

PPPS. Vill ni läsa mer om frågan så kan ni läs på kommunens hemsida och socialdemokraternas hemsida.